Välkommen till mitt liv 2

Marie Nilsson Lind - en vilsen, utmattad och glest byggd Ainbuske – gör under våren en ny turné med Riksteatern. Det blir en nyskriven och intim föreställning som bygger vidare på hennes mycket uppskattade riksteaterföreläsning Välkommen till mitt liv, som hon turnerade med 2004.

Med utgångspunkt i historier och bilder från sitt eget liv blandat med musik lyckas Marie Nilsson Lind på ett oefterhärmligt sätt guida sin publik genom ämnen som man inte alltid talar om; depression, utbrändhet och jakten efter lycka.

– Jag bestämde mej tidigt för att bli… olycklig. Det fanns i släkten, generna. Det ligger liksom för oss, i vår släkt, sen generationer tillbaka. Olycklig. Men absolut inte bitter… Det finns ett kinesiskt ordspråk ”Du kan låta bitterhetens fåglar flyga över ditt huvud, men inte låta dom bygga bo i ditt hår!” Men, så blir jag avundsjuk och… ja, t.o.m. bitter ibland. Och har ett helt fågelbo på huvudet som syns och hörs, Rena gök-orkestern, ett skatans parlament som är omöjligt att dölja. Och som man blir ful av. Skönheten kommer inifrån… Tyvärr, alltså… Så det gäller att torrborsta sej, torrborsta sej in, in till det fina, säger Marie Nilsson Lind.

Reaktionerna från åhörare och press efter föreläsningen Välkommen till mitt liv var starkt positiva. Riksteaterns teaterföreningar ville ha mer, och Marie Nilsson Lind kände en lust och önskan att få ge ännu mer. Så föddes idén om att istället för en föreläsningen göra en uppföljare; en nyskriven föreställning i två akter.

Marie Nilsson Lind berättar i föreställningen både öppenhjärtigt och självironiskt, sakligt och sorgligt om sina erfarenheter. Hon ger inte bara hopp och insikt till sin publik utan också många förlösande skratt.

– Det kommer att handla om konkreta tips som lättar opp! Jag lovar, ingen kväll blir den andra lik! Och i denna s.k. ”performance-upplevelsen” kan vad som helst hända! Låtom oss skratta, bryta ut och bryta ihop, tillsammans! Låtom oss mötas, välkommen, åter igen, till mitt liv, säger Marie Nilsson Lind. (texten hämtad från Riksteatern.se)